Team Kronberg
Det finns många personer runt om mig som bidrar till min framgång. Nedan finns bilder på dessa människor, som ingår i Team Kronberg
Historik
Jag heter Leif Robert Kronberg och föddes den 15 augusti 1976 på östra sjukhuset i Göteborg. Jag växte upp med mina föräldrar Leif och Ruzica och min lillasyster Anastazia i Gamlestaden. Vi var ofta hos mina farföräldrar Mimmi och Wilhelm som bodde nära oss.
Redan som barn och ungdom blev idrotten en viktig del av mitt liv. Jag spelade bland annat fotboll i Götaholm BK under många år.
Första gången som jag insåg att jag hade talang inom friidrott var på en skoltävling som hette GAFJUT! Detta var en årlig tävling mellan Gamlestadsskolan (GA), Fjällboskolan (FJ) och Utbyskolan (UT) inom det distriktet i Göteborg. Jag vann det mesta som jag ställde upp i och sökte mig därefter till IFK Göteborg friidrott (dom är ju mitt favorit fotbollslagslag i Sverige, så det blev naturligt så), där jag från första träningspasset togs omhand av min f.d. tränare Peter Fröberg. Vi har följts åt i min idrottskarriär ända sedan dess.
Redan under mina första år inom friidrotten hade jag en känsla av att jag skulle bli bra. Jag kommer ihåg att jag tänkte tankar som att jag var säker på att bli bäst i Sverige redan då! Detta trots att jag inte var lika fysiskt utvecklad som många av min motståndare. Jag föll ganska omgående för häcklöpning och var ganska tidigt insnöad på att bli häcklöpare (även om jag givetvis testade många andra grenar också). När jag vann Götalandsmästerskapen som 13 åring så var det häcklöpning som gällde. Mitt första SM guld kom som 15 åring, inomhus på 60 meter häck.
Jag gick social linje + ett kompletterings år på Burgårdens gymnasium. Jag var inte speciellt intresserad av skolan utan hade fokus redan då på att lyckas inom idrotten. Intresset för skola kom senare. Jag har utbildat mig både på Örebro Universitet en sväng och på Göteborgs Universitet.
Det var även i den här vevan som jag började spela i band också! Ett intresse som har följ med mig sedan dess.
Först startade jag och min kompis Jerry ett band där jag var trummis och där han spelade gitarr, med en kille som heter Calle på sång. När det inte funkade så fick jag ta micken istället. Vi var fyra killar som spelade på ungdomsgårdar och liknande. Detta var när Nirvana och Kurt Cobain var som störst så grunge – punken var vår stil. När vi sen bytte trummis till min kusin Stefan så bildades bandet every.thing som jag sjöng i fram till 2002. Vi släppte en singel som heter ”Tonight is the night” under mitt sista år i bandet (och spelade in en hel platta som skulle ha släppts, men vissa problem dök upp och satte stopp för ett helt skivsläpp). Singeln tillsammans med en del annat kan du lyssna på via min hemsida! Vi var ett typiskt liveband som lyckades väl med att få ut vårt budskap och skapa rätt känsla på scen. Att stå på scen och uppträda har alltid varit något som jag älskat att göra. Idag gör jag demoinspelningar, skriver lite eget material och gör några musikframträdanden om året i olika sammanhang.
I vart fall, jag gjorde min första landskamp som 17 åring, i finnkampen på Stockholmstadion, där jag slutade tvåa.
Som 18 åring var jag strax utanför final på JVM i Lissabon, och det var då jag för första gången insåg att jag kunde bli något internationellt. Året därefter kom jag tvåa på JEM i Ungern. Samma år bytte jag klubb från IFK Göteborg till IF Kville.
Året då jag skulle fylla 21 år tog jag mitt första SM guld för seniorer på 110 m häck, i Sundsvall 1997. Jag gjorde mästerskapsdebut på inomhus VM i Paris och på VM i Aten. På hösten samma år åkte jag, min tränare och några träningskompisar på träningsläger till Kuba för att träna med deras duktiga häcklöpare. Detta läger kom att förändra hela min satsning och attityd!
Det var första gången som jag insåg vad som krävdes av mig för att bli absolut världselit! Jag minns att efter bara några dagars träning så var jag så sliten i kroppen att jag haltade fram och lindade in benen med gasbindor för att de värkte så!
Jag och min tränare gjorde upp en 3 års plan som skulle kulminera i en finalplats på OS i Sydney, 2000.
Samma vinter som OS året tog jag mig till min första mästerskapsfinal, Inomhus EM i Gent, där jag kom sexa. OS i Sydney innebar mitt stora genombrott i och med att jag lyckades ta mig till final och där sluta åtta.
Sedan dess har det bara rullat på och jag har hunnit med många stora finaler och en å annan medalj också, på EM, VM och OS nivå, sedan år 2001!
Min f.d. tränare Peter Fröberg och min Pappa har varit de två viktigaste personerna i min idrottskarriär.