Tack för mig!

Efter nästan 25 år som friidrottare valde jag att avsluta min karriär efter Finnkampen i Helsingfors 2011. Beslutet har successivt vuxit fram och efter att jag skadade hälsenan i en tävling i Borås i januari 2011, så kände jag att nu får det vara nog! Jag tog ett beslut efter det, där jag bestämde mig för att jag var tvungen att uppnå 3 mål fram till och under utomhussäsongen 2011; 1. Att hålla mig skadefri resten av året 2. Att hitta glädjen i mitt tävlande igen 3. Att jag i min toppform skulle göra som sämst en 13.6 sek. tid och nå en internationellt gångbar nivå.

Jag såg min karriär utifrån en två års cykel, där 2011 handlade om att hitta rätt spår igen och där 2012 sedan skulle bli min sista säsong, med fokus på att slå mitt Svenska rekord och nå en ny OS final. Det enda som kunde motivera mig ur ett långsiktigt perspektiv var att nå min absoluta bästa nivå igen!

Jag uppnådde de två första målen, men inte det tredje, att springa på en 13.6 sek. tid. När jag i en tävling i Finland under juli månad kände att jag inte skulle nå den nivån, så tog jag beslutet att avsluta min karriär. Det var väldig känslosamt i stunden, men det kändes rätt i hjärtat!

Jag beslutade mig för att meddelade mitt beslut på DN galan. Publiken har alltid varit så oerhört stöttande på stadion, genom hela min karriär. Stadion publiken har gett mig ett fantastiskt stöd och en otrolig kärlek så många gånger, och jag tycker att publiken på DN galan symboliserar den kärlek som Svensk folket har gett mig genom åren. Därför kändes det rätt att säga det där och då! Efter att jag tagit mitt beslut så fick jag en otroligt fin avslutning på min karriär. Jag fick så mycket stöd och kärlek från mina kollegor och det Svenska folket under de sista tävlingarna och det kändes så otroligt fint! Den största upplevelsen under sommaren var när jag vann SM guld på 110 m häck i Gävle. Jag åkte dit med attityden att kommer jag tvåa så är jag nöjd, men med målet att vinna, samtidigt som det inte hade varit katastrof att komma sist i finalen heller. Jag skulle ju ändå sluta och jag har vunnit SM så många gånger innan. Jag njöt hela vägen och när jag gick i mål som etta så var kändes det som en värdig avslutning. Jag sprang nog världens längsta ärevarv och njöt av min sista tid som häcklöpare.

Ett annat roligt minne var när jag vann veteran SM på 110 m häck i Skellefteå. Inte för titeln, utan för att jag sprang så otroligt snabbt! På VSM springer man på 1 meters häckar (mot normala 106.7 cm) och då detta var en av de sista tävlingarna inför "riktiga" SM, så var det viktigt att göra ett bra lopp, mera som träning, men med rätt attityd. Skottet gick och jag sprang som i trans. Jag gjorde årets bästa lopp både fysiskt, tekniskt och mentalt (varför det blev just på VSM kan jag inte svara på, jag hade hellre valt en viktigare tävling) och vid 60-70m så kan jag lova att jag hade 12.9 sek. fart! Sista häckarna kändes som en evighet, där det handlade om att ta sig i mål på bästa tänkbara sätt utifrån att nervsystemet hade kollapsat, jag orkade inte hålla farten och rytmen helt enkelt. Tiden blev 13.28 sek., men till situationen skall tilläggas att jag hade 4.4 m/s vind i ryggen som hjälpte mig en del! Det var en otrolig känsla att springa i de farterna en sista gång, vilken kick! Den sista perioden och de sista tävlingarna blev perfekt terapi för mig. Att jag missade segern i finnkampen med en hundradel spelade inte så stor roll, då jag hade fått så många otroligt fina upplevelser innan dess. Att avsluta på finnkampen har varit en del av min plan under många år, då finnkampen har haft en speciell plats i mitt hjärta genom åren.

Jag har alltid älskat formatet och stämningen, att det är en kamp, där fokus ligger på laget och den sammanlagda prestationen, mer än på det individuella resultatet. Att jag sedan har fått förtroendet som lagkapten vid många kamper har förstärkt min kärlek till denna speciella landskamp ännu mer. Det jag är mest stolt över i min karriär är att jag bröt en häck/sprint barriär i Sverige i och med att jag tog mig till OS final i Sydney 2000. Där jag som första Svensk på 32 år tog mig till en global sprint/häckfinal! Jag visade att Svenskar kan springa snabbt om de vill! Andra stora upplevelser var när jag kom femma på VM 2001 i Edmonton samt mitt EM brons inomhus 2005.

Nu satsar jag på en ny karriär, som tyngdlyftare. Jag har som mål att ta SM guld i 85 kg klassen, inom två år. Detta är perfekt avgiftning från elitidrotten, att sänka ambitions nivån och satsningen, men ändå ha kvar en hög målsättning och tävlingsmomentet samt fortsätta träna något som jag tycker om.

Jag vill tacka alla som har stöttat mig genom min karriär. Ni vet vilka ni är och jag är oerhört tacksam för ert stöd genom åren.

Två personer har dock varit extra viktiga. Peter Fröberg, min tränare under mina 20 första år, som gav mig kunskapen och tron på min kapacitet. utan hans tro, energi och vilja, hade jag aldrig nått så stora framgångar som jag gjorde. Vi gjorde resan ihop och han är nästan lika mycket delaktig i mina framgångar som mig, tack för allt Fröberg! Den andra personen är min Pappa Leif. Han har alltid stått vid min sida i vått och torrt, utan att tvivla någon gång, med en villkorslös kärlek! Han körde mig till och från träningen 5 dagar i veckan, där han inte bara gav mig praktiskt stöd utan även mentalt stöd, där han under hela min karriär sagt till mig att jag kan bli riktigt bra. Utan honom hade jag aldrig orkat tro på mig själv hela vägen, tack för allt farsan! Jag har hela min karriär haft ett stort mål med att jag vill beröra människor i min omgivning. För mig har relationerna och upplevelserna utanför banan varit minst lika viktiga som mina resultat på banan. När jag blev avtackad och utsparkad ur landslaget efter Finnkampen, så kunde jag inte vara mera nöjd med avslutningen av min karriär. Jag fick det perfekta avslutet!

Personliga styrkerekord:
Ryck- 112 kg
Stöt- 133 kg
Frivändning- 140 kg
Djupa knäböj- 190 kg
Bänkpress- 142,5 kg

Detta är kanske inte så aktuellt, men ändå en rolig grej som jag hittade på Stefan Holms hemsida (www.scholm.com)!

Jag blev visst årets poet på hans hemsida 2001 :)

Citat: "Göm dig inte under stolen, där ingen kan se dig. På tidsmetronomen, där alla kan se dig. Utom en duva, ifrån Södermalm"
Robert Kronberg (klockan 03.45 inför Globengalan 2001 - han sov...)